Allt har åter blivit enhörningar och regnbågar. Börjar bli ett med mina silikonbröst. De känns stabila och bekväma nu. Vågar dansa runt i lägenheten och känner inte längre av dem när jag gårt fort. Inga fler mardrömmar om förstörda bröst och nattsömnen är ostörd. De börjar se finare ut naket. Kanske att de faktiskt blivit finare men också att jag är mer och mer van att se mig med dem nu. Klär av och på mig obehindrat och såren ser riktigt bra ut. De är verkligen exakt i bröstvecken och omöjliga att se om jag inte lutar mig bakåt när jag speglar mig för att få underifrån perspektiv.
Att visa mamma och pappa gick bra. Mamma blev lite nervös när jag sa att jag har något att berätta. När hon fick höra vad det var blev det nästan en lättnad. Hon är likt jag bra på att snabbt måla upp katastrofscenarion. Hon sa att hon hade full förståelse och att de var fina. Pappa sa inte så mycket men han såg inte arg ut i alla fall. På släktmiddagen förväntade jag mig inga reaktioner och var inte direkt så att jag kände för att vid bordet ställa mig och tillkännage min nyhet. Noterade dock själv hur mina bröst trycktes mot mina släktningar när jag kramade dem och det var i alla fall en ny upplevelse för mig själv och om någon tänkte på det får väl kvitta.
Sambon säger fortfarande då och då lite lätt skrämd att de är stora. Men han klämmer ju gärna på dem och ser fram emot läkningen är lite längre kommen så täckande sportbh byts mot lite mer iögonfallande kreationer.
Efterop,
bröstförstoring,
Kommentera