Jag har lätt att glömma att det sker en omfattande läkningsprocess i min kropp. Måndag och tisdag har jag flängt runt och varit på stan, gjort ärenden åkt buss hit och dit, gått långt och frusit. Kroppen sa därför till att nu får det räcka. Det har inte gått en vecka ens efter operationen och jag gasar på som vanligt. Var febrig på natten, kände mig allmänt sjuk och trött så idag ställer jag in mina planer och bara är hemma. Stäckte ena armen igår på ett olämpligt sätt också så det sved till i såret ordentligt. Blev orolig så nu ska jag tänka mig för mer. Har ju tagit semester tre veckor för att inte anstränga kroppen men det är svårt att tagga ner när man normalt är väldigt aktiv.
Sova på nätterna går sådär. Vänder mig fortfarande inte på sidan utan vaknar efter några timmar med jätteont i vänster skuldra och bröstkorgen. Det är så att det är svårt att andas. Men det går över så fort jag sätter mig upp så resten av natten sover jag sittandes med massa kuddar uppallade mot sänggaveln. Har gått bra ända till idag då jag vaknade på morgonen av att huvudet hängde och nacken skrek. Fick hjälpa till med händerna för att få upp huvudet. Stapplade till köket och värmde en vetekudde och sov på den på soffan ett par timmar sen och det har hjälpt som tur är.
Sambon kom hem från fjällen igår och fick känna lite mer på brösten för första gången. Han känner den där skräckblandade förtjusningen jag hade i början och tycker de är jättestora. Jag har helt kommit över allt sånt och tycker de är tokvackra och helt perfekt lagom stora.
Ångrar inte att jag gjorde detta. Var verkligen på tiden jag insåg hur glad det skulle göra mig.
Efterop,
bröstförstoring,
Kommentera