alexis cc bröstförstoring

Det var inte lätt att sova inatt. Låg och tänkte sent och vaknade tidigt innan väckarklockan. Kallade på hunden och låg och gosade med henne en stund. Sen upp och bocka av min checklista. Dricka vatten, rasta hunden, ta ut alla piercingar, duscha, packa det sista och sen gå till bussen.

 

Var tidigt på kliniken. Det blev lite förvirring och sjuksköterkan trodde jag inte längre ville prova implantat igen som jag bett om. Fick byta om, ta alvedon, ha frågestund och jag tänkte att det får väl vara. Nu kör vi på bara. Läkaren kom och ritade massa och fotade men vi pratade samtigit så jag hängde knappt med på vad han gjorde. Vi pratade mer om placering och storlek. Framför muskeln och 375 i vänster och 400 i höger. Han var på topphumör och ingav förtroende, precis som på konsultationen.

 

En stund fick jag sitta och bara svettas i morgonrocken. Nervöst kan man lugnt säga. Väl inne på sal sen kunde jag inte sluta le. Det var en fantastisk känsla. Nu skulle det ske. Fick inte vara vaken länge. Det började snurra och det sista jag sa var vilken ras min hund är eftersom jag berättat jag skulle tänka på henne när jag somna.

 

Mitt första minne var att jag skrattade och grät omvartannat samt att jag sa väldigt högt rakt ut i rummet "vad ska folk säga". Uppenbarligen mitt största bekymmer. Blev tilldelad en supergullig underköterska som satt bredvid mig första timmen och pytsa i mig saft, vatten och choklad. Jag var som full och pratade i ett om allt möjligt. Snacka en del skit och var stundtals väldigt personlig. Man tenderar säga det som faller en in när man är hög.

 

Narkossjuksköterkan kom in och sa "de blev sååå fina, du kommer bli jättenöjd".

 

Tittade ner på mina nya bröst och blev, som jag förväntat mig, lite skrämd. Skräckblandad förtjusning. Bestämde direkt att jag skulle ta en liten försiktig väg och inte titta eller känna för mycket för att inte få chock/panik eller nått liknande. Nu sex timmar senare har jag tittat lite mer men det är mest att jag sneglar ner ibland. Men när jag rör armarna så att de stöter emot bröstens utsida blir jag varm i kroppen av glädje.

 

Smärtan är mest koncentrerad till mitt mellan brösten men det börjar också smyga sig på en smärta under implantaten som liknar träningsvärk - precis som läkaren berättat.

 

Tanken att jag nu ha silikonbröst är svår att omfamna.